Min moster erbjöd mig ett gäng perenner till min tomma trädgård och jag blev så klart överlycklig! Så vi var hemma hos dem och blev bjudna på fika efter de grävt upp nästan halva sin trädgård (kändes det som!) för vår skull. Jag fick en massa växter till rabatterna, bland annat ett stort exemplar av sköldpaddsört och ett gäng olika marktäckande blommor, samt ett litet fikonträd! Jag som önskat mig ett fikonträd!!
Idag beslutade jag mig för att göra något med alla äpplen som vi har i trädgården, så det blev min favorit-äppelkaka! Vi har 5 äppelträd, och så många äpplen att Roxy kan leka obehindrat med dem som små tuggvänliga bollar vars förråd på gräsmattan förnyas varje dag…
Denna äppelkaka är jättegod, och väldigt lätt att göra. Allt man behöver är en form med löstagbara kanter.
Botten:
150 g smör
1 1/2 dl socker
1 ägg
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
ca 1 1/2 dl mjölk
Rör smör och socker poröst, tillsätt ägget samt mjölken och sist mjöl och bakpulver. Smöra och bröa formen. Smeten blir ganska tjock och trögflytande och man får bre ut den i formen, grädda sedan i 10 min i 200 grader i nedre delen av ugnen.
Fyllning:
2-3 äpplen
2 dl crème fraiche
1 dl socker
2 ägg
Skala och skiva äpplena i tunna klyftor. Blanda crème fraiche med äggen och sockret. Lägg ut äppelskivorna på kakan i ett jämnt lager och häll på fyllningen överst, ställ tillbaka in i ugnen och grädda i 30 min till.
Låt svalna och servera med vaniljglass!
Jag ska börja med att säga att jag inte är någon direkt anhängare av just Halloween, för jag tycker man bör respektera vår svenska tradition med alla helgon istället. Men ändå kan jag inte låta bli att tycka om pumpor!
För visst är det något särskilt över de lysande orangea klumparna!
Hösten som är lite mörk och spöklik i sig kan behöva en liten extra ljusglimt utan att man behöver bry sig om den amerikanska traditionen, eller hur?
Dessa köpte jag av min fina kompis och jobbarkompis C vars mamma odlar såna här. De riktiga halloweenpumporna hade inte vuxit färdigt än, men snart lägger jag nog några såna till höstens samling också. (om de överlever vilddjurets behandling vill säga!)
Föresten, kommer ni ihåg de där billighetsmagnoliorna jag köpte på Lidl i våras? Jag trodde båda dukade under i påsksnön, men titta här!
Om än lite kortare grenar än vid inköpet, de frös lite, men grön och kraftig, och framförallt vid liv!
Förra hösten köpte jag en liten japansk lönn på blomsterlandets höstrea. Den har hittills stått nedgrävd i trädgårdslandet men nu flyttats till framsidan för att bli en del av min plan(t)ering på den stora, ödsliga gräsmattan. Världens minsta lilla träd, inte mycket längre än en linjal, men med jättefina blad!
Nu har det fått några söndergnagda funkior som barriär mot gräsmattekanten, för annars var jag rädd att M inte skulle upptäcka detta miniträd och kanske köra över det med gräsklipparen av misstag…
Dessutom petade jag ner ett gäng liljetulpaner under funkiorna också, förhoppningsvis blir det snyggt till våren. Måtte trädet överleva det också!
Trädgårdens framsida är väldigt kal och öppen, med en jättestor platt gräsmatta och några fruktträd. Men jag har tänkt ut en plan för en del av detta utrymme redan, och den innehåller en arbetsbeskrivning som kommer ta några år att genomföra. För det första ska vi någon gång i framtiden bygga ut vårt uterum, så att det går hela vägen fram till gaveln på huset, kant i kant med gräsmattan. Där skulle jag vilja avsluta uterummet med några stora skjutdörrar i glas, så man kan gå direkt ut i trädgården för att grilla och göra andra liknande saker. Men då vill jag ju inte ha en helt platt gräsyta precis framför så alla ska kunna se rätt in på oss från vägen, utan jag vill plantera ett ”rum” ute också. Växter som får växa till sig och skapa tre små ”väggar” runt den tänkta grillplatsen utanför den tänkta altanen. Och detta har jag faktiskt redan börjat med! Jag har satt en magnolia vi fick i bröllopspresent i ett hörn, och en rhododenron och en vit astilbe som vi köpt för presentkortet vi fick på Blomsterlandet i bröllopspresent, samt en japansk lönn som jag köpte på rea för ett år sedan, och börjat på väggarna till detta rum i grova stora drag redan så de kan växa till sig!
Vi har – tack gode gud – inga mördarsniglar i vår trädgård. Men vi har istället en hel uppsjö med trädgårdssniglar, ni vet, såna där ”söta” sniglar med hus på ryggen…
Men jag ska säga det, att dessa är minsann inte så oskyldiga de heller!!! Till en början tyckte jag att de var helt ok, och faktiskt -ja just det- lite söta inslag i trädgården… Men sen efter att de käkat upp stora delar av rabarberbeståndet och mina nyinköpta funkior börjat se ut som de blivit skjutna med hagelbössan så har jag börjat misströsta!
En av säsongens sista blommor på vår enda ros…
Det retade ihjäl mig att bilderna och mer än halva inlägget om blommorna jag fick av faster Elin inte ville fungera. Hur många gånger jag än försökte få dit bilderna så försvann allting och bara första meningen satte sig.
Så nu gör jag ett försök till.
Min faster hade grävt upp och delat på sina växter och tagit hit två röda löjtnantshjärtan och ett vitt fänrikshjärta till mig! Och det var väl nästan som att hon läst mina tankar, för jag har planer inför framtiden att göra en helt vit rabatt, med bara gröna växter och vita blommor vid infarten till huset och runt verandan och på andra sidan framsidan på trädgården en helt röd rabatt med röda blommor! Jag blev verkligen jätteglad för dessa!
Nu har de varit placerade bredvid varandra i rabatten vid infarten ett bra tag, och här kommer de få stå ett tag och växa till sig innan de får sina slutgiltiga placeringar i framtiden.
Dessa är ju bilderna som jag tänkt ladda upp i originalinlägget, så de har ju redan vuxit till sig en aning. Fänrikshjärtat har redan stora knoppar! Det kommer mer bilder, bara bloggen tillåter mig ladda upp dem..!
Tack så mycket för dessa fina tillskott till min trädgård, Elin!
The Swedish Chiliflake 