Musens solrosor

När M för ett par månader sedan hjälpte min pappa att rensa i garaget bar han ut en kartong med gamla dagstidningar som skulle ner till återvinningsstationen. Upp ur kartongen sticker ett litet grått huvud med rosa öron helt plötsligt fram, M ställer ner kartongen och en mus sticker iväg som en skott över gräsmattan. Sedan börjar han och pappa se över garaget… Det är inte första gången vi haft möss i det garaget, det ska kanske sägas först. Men numera hänger pappa upp påsen med fågelfrön på en krok i taket, i hopp om att mössen ska ge upp och flytta någon annan stans.

Men, den här musen var mer förslagen än någon annan. Han hade inte bara byggt sig ett bo i botten på kartongen med dagstidningar, där han STRIMLAT(!) ganska många delar av både nyheter och sport och bäddat en säng åt sig själv, han hade också kommit på det superfiffiga sättet att komma åt fågelfröna genom att klättra uppför skaftet till en borste, hoppat över på en mobil upphängd på en annan krok och därifrån sträckt sig till fågelfröna och gnagt hål på botten på påsen och börjat kalasa på fåglarnas förråd. Tomma solrosskal låg utspridda överallt!

Men det slutade faktiskt inte där. När pappa några dagar senare vid den fortsatta rensningen i garaget hittade sina pjäxor till längdskidorna tyckte han de var ovanligt tunga… Han vände på dem, och ut föll ca ett kilo lagrade solrosfrön, alla ditburna av den lilla musen! Och här fanns inga tomma skal, nej, detta var väl förmodligen vinterkäket som musen hade tänkt spara fram till de tuffa månaderna.

Det är faktiskt lite gulligt. Vi har inte hjärta att sätta ut en fälla ens.

Men jag har dock stulit några frön från musen – förlåt, fåglarna. Eller, tja, musen.

De ska få stå i det runda trädgårdslandet till sommaren. Och jag kan ju alltid spara en blomma och lägga i garaget till vintern.

Delade växter

Glömde ju föresten att säga det angående fänrikshjärtat och löjtnantshjärtanen, att jag tycker det är fantastiskt att dela och föröka växter så. Dels för att det var extremt roligt att få dessa förra helgen, som ett tillskott till min trädgård under uppbyggnad, men samtidigt också för att det finns så många fördelar med att göra så. Jag har märkt att det verkar vara större hållbarhet på växter som man förökar från redan etablerade exemplar, de står emot kyla bättre och verkar växa sig starkare och större än köpta diton (som magnoliorna jag skrev om för ett tag sedan, det är lite sorgligt att behöva erkänna att de förmodligen dukade under ett par dagar efter planteringen då det helt plötsligt blev så jäkla kallt nattetid och till och med kom några centimeter snö mitt under påsken. De ser inte alls lika glada ut längre, men vi får se. Håll tummarna, de kanske överlever ändå…!) Det är billigt med förökade växter, och med överlevnadsgraden blir det ju till och med ännu billigare. Det är roligt att kunna både få och ge bort trädgårdsväxter, och man får en större variation på sina växter. Jag har själv förökat buxbomar genom att bara sticka ner små grenar i jord och låta de få rötter, och nu har jag en hel liten armé med små buxbomsbebisar. Jag klippte av tre tjocka grenar på vår gamla röda vinbärsbuske hemma hos pappa i somras och satte i en hink med vatten, och efter en eller två månader fanns det långa fina rötter på alla grenarna, och de ser ut att ta sig fint nu såhär framåt vårkanten. Jag grävde också av ett rotskott på den gamla syrenen, som nu också verkar trivas alldeles utmärkt. Och vips, så har man ju flera stycken gratis, starkväxande trädgårdsväxter att inreda sin nya trädgård med i sommar!

En dag kvar

Vi köpte huset redan i november. Just då kändes mitten på mars som evigheter bort.

Men nu är vi helt plötsligt där!

Jag kan inte riktigt förstå hur det har gått till, men på något sätt har min nedräkning i kalendern på skrivbordet på jobbet slutligen nu nått siffran 1 idag, och imorgon kommer den stå på 0. Inga dagar kvar att vänta på huset. Nu ska det bli vårt!

Vi kommer inte att ha internet direkt, även fast vi kört en liten kupp och kopplat in telefonen innan vi fick tillträde och skrivit på bredbandsavtalet så kommer det dröja några dagar innan jag kan blogga hemifrån – vårt nya hem.

Men jag ska göra mitt bästa. Och jag lovar bilder.

Massor med bilder.

Håll i er.

Imorgon blir vi husägare!

Kli i fingrarna.

Kanske inte världens bästa titel på det allra första blogginlägget på den alldeles sprillans nya bloggen. Men det är precis så jag känner. Om massor.

För nu är jag tillbaka, gott folk. Här ser ni min nya blogg, om mitt och M’s nya liv i Sverige.

Det är mycket som händer just nu.

Mycket som får det att klia i fingrarna.

M och jag har flyttat till Sverige, på riktigt, och vi håller sakta men säkert på att skaffa oss ett riktigt bra liv här, nu när vi väl har bestämt oss för att det är här vi ska stanna.

Våren står inför dörren, samtidigt som vi förbereder oss inför det största som någonsin hänt oss hittills. Det största – i plural.

Vi har två fina jobb.

Vi ska gifta oss i sommar.

Vi blir husägare på onsdag.

Ja, vi blir husägare på onsdag!!

Och förhoppningsvis tar det väl inte slut där. Vi får se, vad som kommer att hända. Det kan ju bara framtiden utvisa.

Och bloggen kommer säkert omformas både en och två gånger under tiden vi vänjer oss vid den. Säg till när ni tycker den blir snygg nog.

Jag hoppas ni alla hittar hit så snart som möjligt.

Jag har förväntningar på er också, mina läsare. Jag förväntar mig att ni alla kommer på inflyttningstårta så fort vi kommit i ordning i huset. Ni får ursäkta papptallrikarna bara, som vi med största sannolikhet kommer att servera tårtan på. Antalet tallrikar och asietter i servisen räcker inte till er allihop – än i alla fall. Men vi har väl några år på oss, att samla ihop till ett helt hus! Och jag förväntar mig att ni kommer överösa mig med kommentarer här på bloggen, så ofta ni bara kan. Och jag förväntar mig som vanligt att ni skriver att ni hittat hit när ni nu väl har gjort det. Jag vill veta att jag har er med mig. Med oss.

För nu börjar vi igen.

Välkomna till den svenska CHILIFLAKE!