Var inne i stora stan med lillan idag! Hon stortrivdes bland alla människor och hälsade på alla vovvar hon kunde hitta. Hon fick till och med följa med in i två affärer så matte och husse fick shoppat lite! Eftersom det var en aning kyligt i luften unnade vi oss lite varm choklad medan småfåglarna retades med Roxy.
Matte fick köpt Happy Lights i byggsats att ha i vardagsrummet.
Förra helgen slet vi upp det gamla golvet i entrén och lade ett nytt, fint klickgolv! Så här såg det gamla, hiskeliga plastgolvet ut:
Och så här ser det ut nu!!
Med några lediga dagar satte vi igång att skrapa vår hiskeliga trappa upp till andravåningen, som säljarna börjat på att renovera men inte avslutat.
Vi satte igång, M började uppifrån och jag började nerifrån. Efter ungefär en timmes skrapande på samma ställe och två lager torkat lim och ett lager gammal färg liggandes i en smulig hög på golvet nedanför såg trappsteget ut så här:
Inte så illa, va?! Den kanske rent av har potential!!
Vill bara passa på att tacka er som trotsade vädret och kom hit på inflyttningstårta i fredags! Och tack för alla fina inflyttningsblommor!
Lördagen handlade enbart om flyttning. Vi är fortfarande helt slut efter denna pärs.
Började starkt med inhandling av säng och madrasser på IKEA, sedan upphämtning av soffa på Trademax, sedan hämtning av mina gamla möbler från pappas hus. Sedan skulle så klart allt packas upp, och sedan skruvas ihop.
I sista stund på IKEA beslutade vi oss för en annan säng en den vi valt från början. Väl hemma på kvällen och två soffor – en ny och en gammal – var ihopskruvade så satte vi igång med sängen. Vi skulle ju ha någonstans att sova på natten!
När vi började tänkte inte jag på att benen på sängen var olika för fot- och huvudända. Det enda som skilde dem åt var ett litet litet hål högst upptill. Så när vi skruvat ihop ramen och skulle sätta på gaveln så uppdagades det hela och vi fick skruva isär igen och göra om. Mitt i allt detta fick jag för mig att Ica stänger 19 på lördagar (inte en susning, ärligt talat)… så vi släpper insexnycklarna och ilar iväg efter mat, för i kylskåpet fanns det ju ingenting.
Väl tillbaka tar vi ett nytt tag i sängen och får ihop den efter en lång stund. Hade säkert inte varit så svårt om vi gjort rätt från början…! Sedan blev det en fryst färdigpizza i den nya soffan i vardagsrummet med mitt gamla köksbord från plugget som soffbord, och sedan kunde vi äntligen få prova den nya madrassen vid halv tolv på natten…
Här kommer den nuvarande inredningen!
Matsalen!
Vardagsrum!
Min gamla soffa står nu framför kaminen!
Och vår nya säng!
Sorry för bildkvaliteten, jag vet att det ser mörkt ut… Men så har vi heller inte så många lampor i huset än, men jag ska ta fler och bättre bilder en annan dag! Självklart har jag också bilder på hur hela huset såg ut när det var tomt, de ska ni också få se!
Så kom då dagen.
Efter en nervös och pirrig arbetsdag med lite flexuttag på slutet försökte jag snabba mig mot banken och fick först en traktor framför mig och sedan en käring i en röd Nissan Almera som båda drog ner min medelhastighet dramatiskt och ökade på nervositeten. Det är ju typiskt, eller hur?!
Men, efter en stunds dividerande på banken, först med banktjänstemannen (kvinnan) och sedan lite tjat från mäklaren och lite roligt med säljarna så hamnade till slut nycklarna i våra händer.
Det kändes helt magiskt, och väldigt konstigt. Helt plötsligt var vi klara. Solen sken ute, våren låg i luften, och vi stod en aningens handfallna på banken innan vi drog oss mot utgången. Det var färdigt. Klappat och klart. Ofattbart.
Vi körde mot huset, och jag ringde pappa på vägen och han gjorde sig redo att komma med släpet och våra kartonger därpå.
Några hundra meter innan huset gör vägen en svag högersväng, och sedan ser man huset tydligt rakt fram.
Det var här jag såg huset första gången. På väg mot visningen. Och jag visste, när jag kom runt den lilla kröken, att det var huset. Huset som jag skulle tycka om. Huset jag skulle vilja ha. Huset jag skulle vilja att vi köpte.
Och nu, på väg runt kröken får jag syn på det igen. Denna gången med nycklarna hängandes runt halsen.
Ögonen tåras och jag kan knappt tro det är sant. Jag visste det från början.
Det skulle bli vårt!
The Swedish Chiliflake 